Cullbergstipendiet

Erland Cullberg

Erland Cullberg, 1931–2012, utbildades på Konsthögskolan i Stockholm och Valands konsthögskola i Göteborg. Han debuterade 1961. Cullberg blev känd för en större publik under 1980-talet.

Cullbergstipendiet

Stiftelsen mottog 2019 en fond i konstnären Erland Cullbergs namn ur vilken ett stipendium på 100 000 kronor delas ut på försommaren varje år i tio år.

Erland Cullberg var elev till Evert Lundquist som hyste stor respekt för Cullberg. Stiftelsen utser stipendiater som uppmuntran till kollegialt utbyte. Stipendiet i Cullbergs namn tilldelas enligt donationshandlingen en konstnär vars gestaltande bärs av känslighet, humor och en okuvlig inre nödvändighet. Stipendiaten inbjuds att delta i dialoger, program- och utställningsverksamhet.

En utställning arrangeras i samband med stipendieutdelning, det kan ske för att inleda eller avsluta en stipendiefinansierad arbetsperiod.

Ateljémuseets och Svanhusets öppettider

Årets stipendiat

Staffan Cullberg, Stina Persson och Johan Cullberg. Foto: Maria Hall

CULLBERGSTIPENDIET: Stina Persson (f. 1983), utbildad på Konstfack i Stockholm och på Konsthögskolan i Umeå, tilldelas det nyinstiftade Erland Cullberg-stipendiet, för sin stora visuella känslighet och intelligens:

Stina Persson söker sig modigt in i processer som hon bevarar öppna och levande, och dessa processer förblir alltid en del av själva konstverket. Med ett svindlande djup och en hisnande höjd gestaltar hon, genom sin konst, något om hur det är att vara människa. Med sina skulpturer, fotografier och filmer ställer hon frågor – lika mycket till sig själv som till oss: Vilken form har längtan? Vilken tyngd har frånvaron? Vilket mått har kärleken?

(Maria Hall, styrelseledamot – för juryn)

 

 

Tidigare stipendiater

 

Här kommer information om tidigare stipendiater allt eftersom de offentliggjort.

Stina om sin stipendiatutställning KYSSEN:

KYSSEN utgår från ett fotografi av skulpturen ”Broderskyssen”. Originalet är gjort av Luca Madrassi och skulpturen finns i flera upplagor. Jag känner fotografiet. Det hängde i mitt sovrum förra året. Jag vänder ögat inåt och skulpterar i negativ form i lera. Känner mig fram och tänker mig skulpturen inifrån och ut. Jag gräver, trycker ut leran, skapar ett hålrum, en negativ form av skulpturens kropp och häller sedan i gips. Processen har rört sig fram och tillbaka mellan foto och skulptur, mellan olika representationer av Broderskyssen.